tisdag 29 september 2009
måndag 6 juli 2009
Supergrupp!
Det känns som ordet "Supergrupp" var mer frekvent förr i tiden då alla stora artister bildade grupper med varann till höger å vänster men ordet är nog det enda man kan använda för att beskriva den här konstelaionen:
Josh Homme
Dave Grohl
John Paul Jones
Att Josh och Dave jobbar ihop igen (efter att Grohl trummat på Queens of the Stone Age's skiva Songs for the deaf) är ju riktigt najs. Att dom sedand rar med sig Led Zeppelins bassist John Paul Jones gör detta till en första klassens, ja, supergrupp! Ser verkligen fram emot resultatet
Josh Homme
Dave Grohl
John Paul Jones
Att Josh och Dave jobbar ihop igen (efter att Grohl trummat på Queens of the Stone Age's skiva Songs for the deaf) är ju riktigt najs. Att dom sedand rar med sig Led Zeppelins bassist John Paul Jones gör detta till en första klassens, ja, supergrupp! Ser verkligen fram emot resultatet
söndag 5 juli 2009
Phoenix
Årets låt kan mycket väl bli Phoenix - Lizstomania känner jag redan nu.
Phoenix är, för mig, årets Sigur Ros skulle man kunna säga. Jag borde ha fastnat för dom redan när deras album Alphabetic kom för fem år sedan för jag älskade verkligen låten Everything is Everything. Men den kom i lite fel tid för mitt musiktycke så det blev aldrig att jag lyssnade in mig på dom redan då. Så kom deras fjärde skiva Wolfgang Amadeus Phoenix i år och första hiten Lizstomania blev jag förälskad i häromdagen när fransmännen framförde den live på Jimmy Kimmel Live. Som sagt kanske årets låt. Jag får nog boka biljetter till deras spelning på Brew House i GBG höst.
Phoenix är, för mig, årets Sigur Ros skulle man kunna säga. Jag borde ha fastnat för dom redan när deras album Alphabetic kom för fem år sedan för jag älskade verkligen låten Everything is Everything. Men den kom i lite fel tid för mitt musiktycke så det blev aldrig att jag lyssnade in mig på dom redan då. Så kom deras fjärde skiva Wolfgang Amadeus Phoenix i år och första hiten Lizstomania blev jag förälskad i häromdagen när fransmännen framförde den live på Jimmy Kimmel Live. Som sagt kanske årets låt. Jag får nog boka biljetter till deras spelning på Brew House i GBG höst.
onsdag 24 juni 2009
The Mars Volta - Octahedron
Nu är man hemkommen från två veckors semester i dom gamla hemtrakterna och det var jobb direkt som väntade vilket har inneburit att Xboxen får vänta lite ytterligare. På tal om Xbox så har jag beställt Modern Warfare 2 som släpps i november. Dessutom så beställde jag nyss The Mars Voltas senaste skiva Octahedron som har fått bra men inte överväldigande bra recensioner från olika håll. Min egen åsikt om deras senaste alster kommer i helgen.
fredag 12 juni 2009
Retro: Curse of Monkey Island
OBS. Spoiler till Citizen Kane kan förekomma.
Nu när man är på semester i två veckor så är man utan sin 360. Datorn drog jag dock med mig hem så därför blir det mest gamla spel som spelas. Senaste dagarna har jag tillägnat mitt absoluta favorit-spel; Curse of Monkey Island, lämpligt nu när Tales of Monkey Island kommer och Secret of Monkey Island görs om.
Curse of Monkey Island är ett klassiskt Point-and-Click-äventyr som kom 1997. I denna den tredje delen i serien om Monkey Island så är man som vanligt pirat-wannaben Guybrush Threepwood som när han åter får träffa sin älskade Elaine ger henne en förlovningsring. Ringen har dock en förbannelse som förvandlar Elaine till guld. Guybrush åker runt bland öarna i karribien på jakt efter något som kan bryta förbannelsen samtidigt som ärkerivalen Ghost-Zombie-Demon-Pirate LeChuck är på ständig jakt efter Elaine också.
Eftersom jag varvat detta spel mer än en gång tidigare så försvinner själva spelupplevelsen lite, alla pussel-lösningar finns kvar i hjärnan, men vad gör det när det är ett så fruktansvärt roligt manus. Man hittar nya saker och upptäcker nya roliga repliker varje gång man spelar och nu när man är lite äldre så förstår man många fler skämt också som t ex när LeChuck låter en gissa vad som är The Secret of Monkey Island dyker massa klassiska film-hemligheter upp bland svarsalternativen ("That 'Rosebud' is a sled?").
Rakt igenom är humorn briljant, vid ett tillfälle måste man "dö" för man måste fixa nånting i en krypta, då börjar dödgrävaren och en annan kille diskutera hur Lucas Arts (företaget bakom spelet) tänkte när dom lät huvudkaraktären dö sen begravs man och eftertexterna börjar rulla innan Guybrush säger att han faktiskt inte är död. Det är som sagt det fantastiska manuset som gör att man ständigt återvänder till detta spel. Ni som inte ens spelat det bör göra det omedelbart.
Nu när man är på semester i två veckor så är man utan sin 360. Datorn drog jag dock med mig hem så därför blir det mest gamla spel som spelas. Senaste dagarna har jag tillägnat mitt absoluta favorit-spel; Curse of Monkey Island, lämpligt nu när Tales of Monkey Island kommer och Secret of Monkey Island görs om.
Curse of Monkey Island är ett klassiskt Point-and-Click-äventyr som kom 1997. I denna den tredje delen i serien om Monkey Island så är man som vanligt pirat-wannaben Guybrush Threepwood som när han åter får träffa sin älskade Elaine ger henne en förlovningsring. Ringen har dock en förbannelse som förvandlar Elaine till guld. Guybrush åker runt bland öarna i karribien på jakt efter något som kan bryta förbannelsen samtidigt som ärkerivalen Ghost-Zombie-Demon-Pirate LeChuck är på ständig jakt efter Elaine också.
Eftersom jag varvat detta spel mer än en gång tidigare så försvinner själva spelupplevelsen lite, alla pussel-lösningar finns kvar i hjärnan, men vad gör det när det är ett så fruktansvärt roligt manus. Man hittar nya saker och upptäcker nya roliga repliker varje gång man spelar och nu när man är lite äldre så förstår man många fler skämt också som t ex när LeChuck låter en gissa vad som är The Secret of Monkey Island dyker massa klassiska film-hemligheter upp bland svarsalternativen ("That 'Rosebud' is a sled?").
Rakt igenom är humorn briljant, vid ett tillfälle måste man "dö" för man måste fixa nånting i en krypta, då börjar dödgrävaren och en annan kille diskutera hur Lucas Arts (företaget bakom spelet) tänkte när dom lät huvudkaraktären dö sen begravs man och eftertexterna börjar rulla innan Guybrush säger att han faktiskt inte är död. Det är som sagt det fantastiska manuset som gör att man ständigt återvänder till detta spel. Ni som inte ens spelat det bör göra det omedelbart.
tisdag 9 juni 2009
Retro: TMNT IV: Turtles in Time
År 1992 var man 6 bast och jag är ganska säker på att jag redan då var jäkligt inne på Teenage Mutant Ninja Turtles. Samma år kom TMNT 4: Turtles in Time till SuperNintendo. Tyvär hade varken jag eller min dåvarande bästa kompis SNES så i stället skaffade vi blåsor på tummarna till Turtles 2 & 3 till NES.
Nu med dagens teknik är det ju inte särskilt svårt få tillgång till gamla spelkonsoller till datorn så jag har ett helt gäng NES och SNES spel på datorn och då och återkommer man till dessa nostalgiska godbitar. Inte helt sällan blir det att man lirar lite Turtles 4.
TMNT 4 är ett klassiskt sidescrolling beat em up-spel precis som dess föregångare och andra spel som Final Fight och Double Dragon. Våg efter våg av fiender, i det här fallet fotsoldater , skickas mot en i dom olika banorna och på slutet av varje väntar en boss. Som ni kanske förstår så är story inte det viktigaste i såna här spel men det finns ändå en liten plot.
Sköldpaddornas kärleksintresse, TV-reportern April O'Neal, reporterar från Frihetsgudinnan när plötsligt statyn stjäls av superskurkarna Krang och Shredder. Turtlarna sätter fart mot bovarnas högkvarter Technodrome. Väl där, efter att ha besegrat Shredder första gången, skickas man in i en "Time warp" och får sedan ta sig från dinosauriernas tid via olika tidsepoker fram till nutid igen för att ta kol på Super-Shredder.
Screwattack.com utnämnde TMNT 4 till tidernas bästa Beat em up. Själv är jag inget stort fan av genren men otaliga timmar spenderas med Turtles-spelen när jag var mindre och av dessa spel så är Turtles in Time klart bäst. Favoritbanan är nog A.D. 1885 som utspelar sig på ett vilda västern tåg och bästa bossen är första mötet med Shredder där skurken sitter i en stor maskin mellan Turtlen man är och själva tv-skärmen så man får lov att kasta fotsoldater mot sig själv för att klara bossen.
TMNT 4: Turtles in Time är helt klart ett spel värt att återvända till vare sig man bara gillar SNES, Beat em ups eller Turtles. Och om man inte vill spela gamla SNES-verisionen så kommer en nyutgåva av spelet till Xbox Arcade i sommar.
Bio: Coraline...IN 3-D! (and more)
Då har man sett 3D-film på bio för första gången. Filmen som fick äran att bli den första var Coraline av Henry "Nightmare Before Christmas" Selick baserad på en bok av Neil "Goda Omen" Gaiman.
Först lite om filmen: Coraline är, precis som "Nightmare...", en stop-motion-animerad film. Den handlar om den unga tjejen Coraline (röst av Dakota Fanning) som flyttar med sin mor och far till ett nytt avlägset hus. Coraline blir väldigt lätt uttråkad och hennes föräldrar är upptagna med jobb hela tiden och dom andra som bor i huset är lite för konstiga för hennes smak. En dag hittar Coraline en dörr som leder till en alternativ värld. Huset och dess invånare är sig lika med skillnaden att alla är glada och allt är toppen. Dessutom har alla i den alternativa världen knappar som ögon. Coralines "andra" mamma är väldigt angelägen att Coraline ska stanna kvar i den alternativa världen men vill hon det själv? Är allt verkligen så bra som det ser ut?
Coraline är alltså baserad på en barnbok av Neil Gaiman och även om den nog är riktad främst till yngre filmtittare så tyckte jag att den var väldigt rolig och även ganska spännande. Framförallt är filmen väldigt snyggt animerad och att den är i 3D gör att animationen får ett vackert djup. Dom små effekter/scener som gjorts enbart för att visa 3D:n i sin fulla glans tycker jag däremot är lite överflödiga. Visst är det läckert att se en nål stickas ut "genom" skärmen så att det känns som den är alldeles framför näsan men ibland kändes det som om tänkt att "oj nu har det inte varit någon 3D-effekt på länge, nu måste vi göra något coolt". Men att se Coraline i 3D sänkte absolut inte filmupplevelsen, snarare tvärtom, och när Pixar's nästa film Up kommer hit så blir det nog att man ser den i tre dimensioner också.
7/10
Här kommer en något sen och inte alltför lång reflektion av Watchmen.
Ok jag säger det direkt; Boken är bättre än filmen. Men filmen är dock en av dom allra bästa seriehjälte-filmerna och den var väldigt trogen förlagan. Castingen är superb, framförallt Jackie Earle Haley som Rorschach, miljöerna var vackert detaljerade och regissören Zack Snyder kan ju det här med specialeffekter och kolla kamera-vinklar/åkningar m.m. det visade han ju inte minst i 300, också en bra serie-adaption. Jag tycker han gjorde ett bra val, även om det känns som ett enkelt val, av vilka delar som skulle plockas bort ur serieromanen. Att serien i serien, The Black Freighter, plockades bort känns väldigt logiskt. Den serien har däremot filmats och kommer till DVD-släppet vilket känns väldigt kul. Att slutet och storyn kring slutet ändrats ganska radikalt gjorde egentligen inte så mycket. Största misstaget var dock att Zack lade för mycket fokus på våldet och alltför ofta överdrev action-scenerna. Första scenen där The Comedian dödas är förvisso snygg men lite för utdragen och våldsam. Dessutom var det lite onödigt att göra en så detaljrik sexscen, den blev mest "unintentionally funny". En sak till som störde var att Dr Manhattans könsorgan förekom väldigt frekvent. Jag förstår att dom valde att visa det eftersom det syns några gånger i serieromanen men deras vilja att visa att dom inte var generad över att visa det blåa könet gick till överdrift.
Overall en riktigt bra och snygg serie-film.
8/10
Här kommer en ännu senare och ännu kortare reflektion av Waltz with Bashir.
Waltz with Bashir är en animerad Israelisk biografi/dokumentär om invasionen av Libanon 1982. Regissören Ari Folman intervjuar olika veteraner från händelsen och gör en resa bland minnen och historier av invasionen för att på så sätt få en klarare bild över sitt deltagande i det hela. Riktigt snyggt animerad och väldigt intressant om ett krig jag inte kan så mycket om men som dokumentären lyckades få mig insatt i tack vare sitt stundtals gripande, stundtals humoristiska men ständigt ganska stillsamma berättande.
7/10
Först lite om filmen: Coraline är, precis som "Nightmare...", en stop-motion-animerad film. Den handlar om den unga tjejen Coraline (röst av Dakota Fanning) som flyttar med sin mor och far till ett nytt avlägset hus. Coraline blir väldigt lätt uttråkad och hennes föräldrar är upptagna med jobb hela tiden och dom andra som bor i huset är lite för konstiga för hennes smak. En dag hittar Coraline en dörr som leder till en alternativ värld. Huset och dess invånare är sig lika med skillnaden att alla är glada och allt är toppen. Dessutom har alla i den alternativa världen knappar som ögon. Coralines "andra" mamma är väldigt angelägen att Coraline ska stanna kvar i den alternativa världen men vill hon det själv? Är allt verkligen så bra som det ser ut?
Coraline är alltså baserad på en barnbok av Neil Gaiman och även om den nog är riktad främst till yngre filmtittare så tyckte jag att den var väldigt rolig och även ganska spännande. Framförallt är filmen väldigt snyggt animerad och att den är i 3D gör att animationen får ett vackert djup. Dom små effekter/scener som gjorts enbart för att visa 3D:n i sin fulla glans tycker jag däremot är lite överflödiga. Visst är det läckert att se en nål stickas ut "genom" skärmen så att det känns som den är alldeles framför näsan men ibland kändes det som om tänkt att "oj nu har det inte varit någon 3D-effekt på länge, nu måste vi göra något coolt". Men att se Coraline i 3D sänkte absolut inte filmupplevelsen, snarare tvärtom, och när Pixar's nästa film Up kommer hit så blir det nog att man ser den i tre dimensioner också.
7/10
Här kommer en något sen och inte alltför lång reflektion av Watchmen.
Ok jag säger det direkt; Boken är bättre än filmen. Men filmen är dock en av dom allra bästa seriehjälte-filmerna och den var väldigt trogen förlagan. Castingen är superb, framförallt Jackie Earle Haley som Rorschach, miljöerna var vackert detaljerade och regissören Zack Snyder kan ju det här med specialeffekter och kolla kamera-vinklar/åkningar m.m. det visade han ju inte minst i 300, också en bra serie-adaption. Jag tycker han gjorde ett bra val, även om det känns som ett enkelt val, av vilka delar som skulle plockas bort ur serieromanen. Att serien i serien, The Black Freighter, plockades bort känns väldigt logiskt. Den serien har däremot filmats och kommer till DVD-släppet vilket känns väldigt kul. Att slutet och storyn kring slutet ändrats ganska radikalt gjorde egentligen inte så mycket. Största misstaget var dock att Zack lade för mycket fokus på våldet och alltför ofta överdrev action-scenerna. Första scenen där The Comedian dödas är förvisso snygg men lite för utdragen och våldsam. Dessutom var det lite onödigt att göra en så detaljrik sexscen, den blev mest "unintentionally funny". En sak till som störde var att Dr Manhattans könsorgan förekom väldigt frekvent. Jag förstår att dom valde att visa det eftersom det syns några gånger i serieromanen men deras vilja att visa att dom inte var generad över att visa det blåa könet gick till överdrift.
Overall en riktigt bra och snygg serie-film.
8/10
Här kommer en ännu senare och ännu kortare reflektion av Waltz with Bashir.
Waltz with Bashir är en animerad Israelisk biografi/dokumentär om invasionen av Libanon 1982. Regissören Ari Folman intervjuar olika veteraner från händelsen och gör en resa bland minnen och historier av invasionen för att på så sätt få en klarare bild över sitt deltagande i det hela. Riktigt snyggt animerad och väldigt intressant om ett krig jag inte kan så mycket om men som dokumentären lyckades få mig insatt i tack vare sitt stundtals gripande, stundtals humoristiska men ständigt ganska stillsamma berättande.
7/10
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)